söndag 18 september 2011

show me the meaning of being lonley


Det har varit den tyngsta helgen någonsin.
Har inte haft någon lust till att göra någonting,ingen lust att äta,skratta,vara social ens försöka tänka glada tankar.Så fort man tänker på något roligt,tänker jag på dig och allt som vi gjort tillsammans och då vänder det till tårar och saknaden efter dig. Hur kommer man över något sånt här? Hur länge tar det? Hur länge ska man låta sig själv vara sorgsen och leva utan glädje? Eller ska man gå vidare och leva livet som om inget skulle ha hänt?
Det tar tid och det får ta tid,jag vet att det kommer att bli en tung höst,men tur har jag mina kompisar som stöder mig och jag stöder dem :).
Tack för att ni finns<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar