wake me up when september ends

En vecka kvar av september och sen är denna månad slut,orsaken till varför jag vill att den ska ta slut är pga. allt som hänt under de senaste veckorna och det skulle kännas bra med en ny månad med nya möjligheter och det skulle få hända något riktigt roligt under kommande månad :)
Musik är en stor del av mitt liv, jag lyssnar varje dag på min Ipod o har den med vart än jag far,så därför tänkte jag sätta en top 5 lista på favoritlåtar som jag bara inte kan sluta lyssna på <3
1. Adele-Someone like you
2.Enrique Iglesias-I like how it feels
3.Hans Zimmer-Singapore(från pirates of the caribbean)
4.Eminem feat Bruno Mars-Lighters
5.Maroon 5-Moves like Jagger
Vilka är dina?

Bildbomb från den kommande hösten!

show me the meaning of being lonley

Det har varit den tyngsta helgen någonsin.
Har inte haft någon lust till att göra någonting,ingen lust att äta,skratta,vara social ens försöka tänka glada tankar.Så fort man tänker på något roligt,tänker jag på dig och allt som vi gjort tillsammans och då vänder det till tårar och saknaden efter dig. Hur kommer man över något sånt här? Hur länge tar det? Hur länge ska man låta sig själv vara sorgsen och leva utan glädje? Eller ska man gå vidare och leva livet som om inget skulle ha hänt?
Det tar tid och det får ta tid,jag vet att det kommer att bli en tung höst,men tur har jag mina kompisar som stöder mig och jag stöder dem :).
Tack för att ni finns<3

Det finns inga ord

Det finns inga ord som kan beskriva den sorgen som nu tynger alla våra hjärtan över vad som har hänt.Vi hade en minnesstund igår på c18,dit ungefär 60 av Jonnes närmaste kompisar hade kommit för att hedra minnet av honom.
Jag trodde ren att jag hade gråtit ut allt på morgonen men inte ett öga var torrt igår,även sådana som inte öppet visar sina känslor tårkade sina tårar igår.
Det känns tomt innanför,men livet fortsätter,kanske inte direkt men efter ett tag då det känns rätt kan man släppa honom och gå vidare,men Jonne kommer alltid att leva kvar i våra minnen.
Jag saknar dig :(<3

Varför just du?

Fick igår ett mess av en kompis att en av våra närmaste kompis har omkommit i en motorcykelolycka och att vi ska hålla en minnesstund för honom idag på c 18. Min första tanke som kom då jag läste detta, var att det kan inte vara sant, att han har nog överlevt och ligger på sjukhus, men då jag öppnade facebook i morse och läste allas statusuppdateringar slog det mig,och det slog mig hårt, han är på riktig borta och finns endast i våra minnen.Jag minns honom som en glad kille,som alltid ställde upp för alla,var snäll,vänlig,social,ja allt man bara kan vara för att ha så många kommer ihåg honom, och nu känns det bara så tomt innanför,en stor bit av ens själ for med honom upp till himlen :(.
Vi kommer alltid att minnas dig,Jonne RIP <3